Ännu en Steffie har hittat hem till mig. Snubblade över en Paul Frank Barbie i röd poyjamas för en relativt billig peng o slog till. Hon gjordes i väldigt begränsad upplaga. Den mer vanliga, blå fanns i tusental. Pyjamasen och dockan är likadan, bara färgen som skiljer dem åt. Jag föredrar ju den röda som matchar hennes läppar men den blå matchar hennes blå ögon :) 

 *Paul Frank and Barbie are friends!*

En närbild på henne: 

GIvetvis har hon också Steffies ansikte med stora blå ögon i en sidblick o de läckert lackröda läpparna. 

Twilightfamiljen är samlad. Alla dockorna är här. Sist att anlända var Esme och Carlisle, tillsammans med Emmet. 

Carlisle gjordes, liksom Emmet med ansiktet från Basics Model 16, fast i blont hår. 

I Esme återser vi Teresas ansikte igen. Funkar fantastiskt bra till henne! 

Äntligen har Emmet hittat hit :) Nu har han återförenats med sin kära Rosalie. 

På sätt och vis har Mattel valt rätt ansikte till Emmet. Om man ser på bilden de valt till baksidan av boxen är han rätt lik men det hade ju gått att få honom ännu mer lik skådisen, Kellan Lutz. 

Emmets ögon är lite lätt beigebruna - inte riktigt de bärnstensgula de har i böckerna. 

 Ansiktet de valt till Emmet är Basics Ken Model 16. 

Mattel har ju gjort några dockor i samarbete med Harley Davidson. Båda ikoner i USA. Barbie och HD. Dolls and Hogs. Designen på kartongen ändrades i de olika utgåvorna. Hade ju varit kul om de haft samma bredd och någorlunda samma utseeende. Lite lättare att ha dem på display om de är likadana (tänk Barbie Basics - det är MAFFIGT att se alla dockorna stå uppradade intill och på varann! - o nä, jag har inte alla själv men sett en del bilder). 

Första HD Barbie från 1996 var jättedyr ett tag och kostade över tusen spänn. Idag är hon inte riktigt lika dyr och priset går över hela skalan. Jag har henne inte. En tjej med långt, ultrablont o rakt hår. Det finns en version där Barbie har ljusrosa chaps. Hon kom efter några års uppehåll i serien. Annars är det mest svart. O det finns en svart HD Barbie. En. Som inte är unik för hon finns i en vit version också. Tre Ken och jag har alla tre. Dock ingen färsk bild på den första. 

Jag gillar deras lite ruffiga utseende. Den första Ken är mer renrakad med håret i hästsvans. Den andra utgåvan är mer orakad o rufsig. Den tredje är den snyggaste Ken som skapats till dags dato. Men det finns ingen svart Harley Ken. 

Harley Davidson Barbie #3, 1999 

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Harley Davidson Ken #2, 2000

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Harley Davidson Barbie & Ken, 2010

Jag har ju bara ena halvan av setet med Tim och Faith men en hel del andra par-set har jag i kartong. Här är några helt olika. 

Det första setet inköptes mest för Kens skull. Speed Racer själv. Tie-in med filmen. Hans tjej Trixie är en jättebonus för mig som en gång samlat Midge/Diva. En brunett skönhet med kort frisyr och lackröda läppar - och med små, söta rosetter i håret. Hon är ljuvlig! Kolla hennes rosa kikare! 

Ken är lite speciell men inte helt ovanlig. Däremot är jag lite emot hans schimpanskropp. Den gamla gymnastkroppen, fast något omgjord sen dess, med långa armar o lika hysteriskt långa ben o platta fötter. Annars är han snygg! 

Speed Racer

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 

En av de absolut snyggaste Kendockorna någonsin, är den här Harley Ken. O mer är att han har artikulerad kropp! O inte samma som killen ovan utan Model-kroppen, dessutom med rörliga handleder. Plus plus plus. För honom får de alla poäng jag kan ge. Han har också en tatuering på armen. Snygga skinnbrallor o en grå tröja. Allt är på plussidan! 

Barbie är också lite annorlunda än "vanligt" då hon har Aphrodites ansikte. Inte Mackie eller Superstar som de tidigare HD-seten haft. Tummen upp för det! Lite retro frisyr med sotiga ögon. Snygg. 

Harley Davidson Barbie & Ken

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ 

En annan übersnygg Ken är Tango Ken. Mörk. Mystisk. Mörkt bruna ögon. Men tyvärr med gymnastkroppen. Fast det är ju "första gången Barbie och Ken är poserade på ett sån dramatiskt sätt" så han behöver en rörlig kropp. Tyvärr var det den enda de hade att tillgå då... Barbie har en ros i munnen - bokstavligen. Hon har ett, för den här utgåvan nytt ansikte, Tango (*duh*). 

Tango Barbie & Ken

Jag snubblade över Barbie från Andalusien på eBay för ett tag sen. Var inte alls ute efter henne men hon var så billig så jag slog till. Hon såldes antagligen bara i Spanien, eller latinska delar av världen, när det begav sig och i begränsad upplaga. Pepe Jiménez har designat henne.  

El traje de faralaes, den andalusiska flamencoklänningen så typisk för regionen med volanger och prickar i härliga färger, ofta i just vitt, rött och grönt i både kjol och ärmar. Klänningen härstammar från zigenarna. 

På baksidan står en hel del om hennes bakgrund och flamencon, enbart tryckt på spanska.

Andalucía Barbie har Superstar-ansiktet med fina bruna ögon och mörkt hår.

Andalucía Barbie, 15758, 1996

En av två pyjamastjejer, båda med Steffies ansikte. Paul Frank är en amerikansk artist och designer och den lilla apan Julius, är ett av hans signum. Kartongen är kul med sin husdesign! Fast det är klart. Ett hus ingår ju i PF-loggan. 

Det finns två versioner av Paul Frank Barbie. Den här, klädd i blått är vanligare än versionen i röd pyjamas. Vad de har gemensamt är Paul Franktrycket med apan - och förstås Steffies ansikte med blå ögon och hästsvans. Dockorna är annars gjorda med Model Musekroppen med böjbara leder, den sk Pivotal-kroppen. Allt för att kunna posera så fint som möjligt i kartongerna - eller utanför boxen för den som så önskar. O önskar. Det gör jag. Jag önskar mig den röda pyjamasdockan. 

Den här söta tjejen var ett stort äventyr att få hem. Någon postade en länk till henne på facebook och jag drog iväg o köpte henne, rakt av. Hon hade ett lägre startpris men jag tyckte att de $15 - eller vad det nu var - i mellanskillnad inte gjorde nåt. Säljaren skickade henne. Frid o fröjd. När hon så anlände min post skickade brevbäraren ut en avi om stort brev. Dottern skulle hämta ut det vid tillfälle för jag var upptagen med jobb. Dagar passerade. Tiden gick. Så flyttade dottern hemifrån och i städningen hittade hon en postavi. Oops. Nu handlade det inte om månader utan några veckor. Hur som haver. Paketet var borta. Fanns inte o jag var på väg ut på semester. Fanns inte en chans att göra nåt åt saken. Posten forskade lite men insåg att det hade gått tillbaks till avsändaren. Tur att det satt en sån på då... Inte alltid det gör det. Jag kom dit jag skulle, på min semester och mailade säljaren. Hon hade inte sett försändelsen. Aj då. Avvaktade ett tag. Så en dag damp det ner ett mail i inboxen. Paketet hade återvänt till henne. Yay! Åtminstone var det då där det (inte) skulle. Jaha. Hur gör vi nu då? Hon stoppade sonika paketet på brevlådan igen o bjöd på frakten då jag köpte den direkt! Va? Finns det såna människor?!? När dockan så äntligen kom i min ägo hade tyvärr möjligheten att ge henne omdöme försvunnit (det är två månaders gräns på det) så jag kunde inte berätta hur fantastisk hon var. Mailade henne i alla fall o berättade det. 

Det har gått några år nu sedan Barbie och Ken firade jämnt 40-årsjubileum. I blanka, svarta kartonger med helt "fönster" fanns dockan tillsammans med en miniatyr av sitt första original. Barbie har funnits som miniatyr tidigare i lekset till Skipper på sextiotalet men det här är den första Kenminin (såvitt jag vet). Ken själv är klädd i svart kostym med en röd ros i knapphålet. Det jag kan klaga på här är väl att han har den fula "schimpanskroppen". Gymnastkroppen med långa armar och ben. Han skulle ha varit jättesnygg i den nya Model-kroppen. Nå. Det är ju några år sen. 

Jag har alltid tyckt att Ken är lik David Boreanaz i den här versionen (även om ögonfärgen inte stämmer)!