Farmor o farfar Sunshine. Eller är det mormor o morfar? Nä, borde vara farföräldrar då de har samma efternamn som resten av familjen. Idag är det inte självklart men då var det det! Det är alltid kul att se dem med sina originalkläder- och skor. I det här fallet är det faktiskt omöjligt att tappa bort skorna. De olika typerna av plast är ibland katastrofala när man har dem tillsammans. Den hårda plasten i dockans kropp, kontra den mjuka plasten i skorna. Den mjuka smälter hårdplasten! Det blir nån konstig kemisk reaktion så plasten smälter och nu sitter skorna fast för evigt. Om jag inte hittar nåt sätt att ta bort dem. Risken finns väl då att, endera skorna går sönder, eller att båda går sönder på nåt vis, både skor o fötter. 

Det ser ut som om lim sipprat ut ur skon, men det är plasten i foten som smält fast på skon. Läbbigt. 

Mattel har ju släppt en Platinum-docka vid midnatt o jag hade hoppats sätta klorna i en av dem. Fat chance med cirkus trehundra dockor att slåss med resten av samlarvärlden om. De skulle ha gjort som Integrity o sålt lotter i stället o i en dragning gett folk chansen att köpa henne. Karl Lagerfeld. Den stora designern har i ett samarbete med Mattel tagit fram en docka i den fantastiska upplagan om 999 dockor. Det är ramaskri o dockan låg typ två minuter efter att den tog slut på BC, på eBay för tretusen dollar. Dockans ordinarie prislapp var 200 dollar, resp 200 Euro (en viss skillnad men det var en rund o fin siffra o fick bli standard). Om de delade dockorna i exakt tre delar vet jag inte, i så fall hade BC 333 stycken, Net-a-Porter online 333 och Karl Lagerfeld-butikerna 333 stycken. Minsta stressen var nog i butikerna. Som vanligt kraschade BCs hemsida vid midnatt. Att de inte lär sig. Nä, en lott hade varit bättre och gett mindre frustration bland samlarna. Idiotier.

Tror inte de gillar sina samlare.

O nu har de dessutom förlorat kontraktet på Disneys dockor. Grattis. Eller kanske mer Grattis till Hasbro. Mattels dockor brukar vara snyggare men Hasbro kanske fixar kvaliteten o ger fan i att helgjuta dockorna med plastkläder. 

Snygga Disneykillar med skitfula gjutna byxben...

Har fått hem ännu en i raden en av mina grails. Steffie har ju alltid varit mitt favoritansikte och alla dockor med just det, har alltid varit högst åtråvärda för mig, oavsett vilken docka det har varit. Sakta men säkert har jag plockat ikapp min långa längtan efter alla versioner. Den här tjejen är kanske inte den mest svårtåkomliga av alla men det har ändå tagit mig tid att få tag i henne, mycket givetvis beroende på andra dockor som kommit emellan. Lyckades hitta en till vettigt pris, för så fort det är just Steffies ansikte tenderar prislappen att stiga till skyarna, trots att alla dockor inte är lika eftertraktade. 

Här nedan finns en jämförelse på två ansikten som folk tar fel på konstant, vilket är helt obegripligt för mig. Spain må vara söt men att tycka att hon är lik Steffie? Nää, vet du va'. Dockorna här råkar vara "saamma" docka, dvs Sunsational Malibu Christie men dockan till vänster är den vanliga versionen med Steffies ansikte från 1971 och tjejen till höger en mer ovanlig version med Spain-face från 1982. Dockan är inte från de åren utan ansiktets copyrightår och -märkning. 

Vad jag väntar mer på, är andra utgåvan av Alison Rasmussens bok om Steffie. En pletora av Steffiedockor. Steffie deboxed. Steffie Out of the Box. Jag har första boken och en kompis har köpt den andra boken åt mig, signerad av Alison, på en dockträff/ett konvent men boken har för tillfället mystiskt försvunnit. 

För första året sen de startade serien har Mattel inte skapat några Dolls of the World i år, till många samlares sorg. Det finns de som samlar just DotW medan andra köper dockorna för dockornas skull - inte för kläderna. Speciellt på senare år. Det finns nån enstaka docka i år som inte sålts överallt, utan bara i sydamerika och ett kort tag på BC. Det är Mexico Barbie, klädd till Mariachi. En Goddess med svarta kläder och hatt. Jag är så arg att jag inte köpte henne när hon fanns, men jag trodde i min enfald att de hade fått in ett större antaö än de gjorde och hon sålde slut på en gång. Många köpte återigen dockan för hennes ansikte/huvud och är inte ett skvatt intresserade av dockan som världsdocka. Vilket då jag är och gärna hade köpt en för att spara i kartong som hon är... Nu återstår bara evilBay o dess glana andrahandspriser. Åsså säger Mattel att det går dåligt för dem. Eller snarare, deras säljresultat säger det. Jamenförfa. Andrahandssäljare tjänar mer pengar på deras dockor än vad de själva gör. Ska're va så? 

Mattel försökte ju utveckla sin Dolls of the World-serie genom att skapa prinsessor under några år. Det tror jag gjorde att försäljningen sjönk något. Jag menar, vem vill ha en fransk eller engelsk prinsessa i en "vanlig" hovklänning? De hade ju några fantastiska dockor även i prinsess-serien, som Princess of India, Princess of the Korean Court (som jag bara har kroppen med kläderna till, utom huvudbonaden - huvudet såldes till någon o bara den klädda kroppen blev kvar), Princess of Japan, PRincess of China, Princess of the Nile och några till. Det var ju trots allt 21 dockor i serien. Dock, som sagt, lämnar de där europeiska prinsessorna ingenting till mitt intresse för just världsdockor o deras kostymer. Som historiedockor kanske, men inte som Dolls of the World. 

Sen hade de Landmark Collection. Hmmm.... Hade det varit en fristående samling, OK, men inte som en del i Dolls of the World. Det är rätt häftigt med dockor som speglar stora landsmärken, operahuset i Sydney, Big Ben, Statue of Liberty och Eiffeltornet. Men som världsdockor? Dockorna är vackra, läckra och eleganta men de är inte Dolls of the World i mina ögon. Jag väntar på att få två av dem. En i kartong o en utan sin låda. Vilken som nu var vilken. Sydney var i alla fall en av dem. 

Nästa, eller en annan del i serien var Fewstivals of the World - o nu är vi tillbaks i DotW-andan. Diwali, den oerhört vackra som är så jäkla svår att få tag i, utan att sälja hela garderoben. Skjortan räcker inte. Men jag har en hos en kompis i USA. O där ingår också danserskan från Irland, som står näst i tur att presenteras i min samling. 

En kompis tog sin My Room Blaine ur kartongen o konstaterade att han var lite svettig. Jag hade mina funderingar på om jag skulle plocka min ur sin låda också. Hennes avslöjande fick mig att leta fram honom. O himmelska tider, vilka svettningar den grabben lider av! Han fick snabbt kliva ur sitt plastrum - och även ur sina kläder. Jag torkade av honom. Se bara vilka pärlor han har på benen! 

 Papperet är alldeles prickigt av klibbig vätska - o det bara från smalbenen som inte varit täckta av byxorna! Resten av benen har nog hållits lite i schack av tyget i byxorna men jag undrar hur de ser ut i väven efter kontakten med det där kladdet? De luktar gott i all fall. Jag hamnar direkt i min barndoms jular. Eller jul, kanske. En ny babydocka öppnas ur sitt paket och doften av plast. Eller en Barbie. Man blir bara lycklig! Älskade den där doften som nya dockor hade! O Blaines byxor luktar likadant. 

Vet inte vad som händer med honom framledes men han kommer aldrig i närheten av den där plasten igen i alla fall.  

Ansiket är också lite svettigt. "Greasy face" som gamla Barbiedockor kan lida av.

Min följdfundering nu, är vad som händer/kan hända alla nyare dockor som säljs i plastboxar? My Room-dockorna är lite speciella med sina formgjutna förpackningar, men ändå. Plast är plast. Nyare dockor har inte den här typen av mjukplast i benen o kanske inte drabbas av detta, men huvudena är fortfarande i farozonen. 

Njae, Inte riktigt vad rubriken säger då, kanske. Dottern var på besök igår med lilla barnbarnet och vi lekte lite med dockor. Eller inte det heller. Egentligen. Jag hämtade upp (ner) lite dockboxar som skulle gå till åter-vinningen (mycket plast i nya "kartonger" - och en del papp). Samtidigt tog jag ner lite dockor jag tänkt ta ur sina boxar o satte oss i arbete. Lillklimpen tittade på lådan med Star Treks Kapten Kirk o pratade hejvilt med honom. 

Sen blev det kartongmord på löpande band. Kirk var först ut. Åsså en Belk. Och några Dreamhouse-dockor. En Top Model Nikki. O lite annat. O en hel del redan tomma kartonger fick förpassas ner i återvinningspåsarna för vidare transport mot respektive kontainrar. Vad det lider. 

Tur att vår dotterson är så liten att han inte förstår det där med dockor o samlande än. Den dagen han kommer in till mig o säger "Mormor, jag hjälpte dig lite".... den hoppas jag aldrig kommer :) Åtminstone inte innan han vet vilka han FÅR hjälpa mormor med! 

Ett tydligt exempel på Mattels nya vidriga hårhantering. De häller ju lim i många huvuden idag och några av dem har oerhörda mängder, andra knappt nåt. Hur mycket eller lite det än är i skallarna, är det vidrigt. Här är en docka där det börjat läcka ut - redan i kartongen. Man kan se det ovanför hennes huvud, på vänster sida. Framför allt i andra bilden, utan boxen. 

Mysigt va? Det här läcker ut ur huvudena o håret blir risigt o flottigt o ser skitigt ut.  Tänk vad som händer med de dockor som ligger i barnens leksakslådor tillsammans med andra dockor - och framför allt kläder? Allt blir kladdigt o skitigt. 

Jag köpte ett par Barbie Basics av en kompis o bara under den tiden det tog att skicka dem från USA o hit, hann silkespapperet bli alldeles smetigt av limmet. En kompis till mig använder cyklekedjerengöring för att ta bort kletet. Men varför ska det behöva vara så? Hur fan tänkte de när de införde det här? Undrar om de lyssnar på folk nu eller om de tänker fortsätta förstöra dockor på det här viset? Det är ju inte bara i lekdockor som tjejen ovan, utan även i vissa samlarutgåvor. 

Sluta med det här vansinnet!! 

Läste just nyheten att en av mina mentorer och förebilder, J. Michael Augustyniak dog i fredags. Han var författare till en stor samling böcker om Barbie. Hans böcker är de första jag går till när jag letar information. Ada Bogoevici och andra samlare delar nu sin sorg på hans facebooksida och olika forum.

Michael höll just på med en omfattande bok om Ken och andra killar och deras kläder som skulle täcka in åren 1961-2013, med planerad utgivning i år. Det är nog en bok många av oss gärna hade satt samlarklorna i. Information när den är som bäst. Hans Photo Book är redan idag en av de dyrare böckerna i samlargenren. Två av alla hans fina böcker: 

Vila i frid, Michael! Vi har förlorat en riktig eldsjäl i dig. 

Hittade lite länkar till och om Michael: 
Artikel i The Journal Gazette, 16 augusti 2008 
Till minne av Michael, dollbid  
Collector Books författarsida 

Böcker på amazon