En av två pyjamastjejer, båda med Steffies ansikte. Paul Frank är en amerikansk artist och designer och den lilla apan Julius, är ett av hans signum. Kartongen är kul med sin husdesign! Fast det är klart. Ett hus ingår ju i PF-loggan. 

Det finns två versioner av Paul Frank Barbie. Den här, klädd i blått är vanligare än versionen i röd pyjamas. Vad de har gemensamt är Paul Franktrycket med apan - och förstås Steffies ansikte med blå ögon och hästsvans. Dockorna är annars gjorda med Model Musekroppen med böjbara leder, den sk Pivotal-kroppen. Allt för att kunna posera så fint som möjligt i kartongerna - eller utanför boxen för den som så önskar. O önskar. Det gör jag. Jag önskar mig den röda pyjamasdockan. 

Den här söta tjejen var ett stort äventyr att få hem. Någon postade en länk till henne på facebook och jag drog iväg o köpte henne, rakt av. Hon hade ett lägre startpris men jag tyckte att de $15 - eller vad det nu var - i mellanskillnad inte gjorde nåt. Säljaren skickade henne. Frid o fröjd. När hon så anlände min post skickade brevbäraren ut en avi om stort brev. Dottern skulle hämta ut det vid tillfälle för jag var upptagen med jobb. Dagar passerade. Tiden gick. Så flyttade dottern hemifrån och i städningen hittade hon en postavi. Oops. Nu handlade det inte om månader utan några veckor. Hur som haver. Paketet var borta. Fanns inte o jag var på väg ut på semester. Fanns inte en chans att göra nåt åt saken. Posten forskade lite men insåg att det hade gått tillbaks till avsändaren. Tur att det satt en sån på då... Inte alltid det gör det. Jag kom dit jag skulle, på min semester och mailade säljaren. Hon hade inte sett försändelsen. Aj då. Avvaktade ett tag. Så en dag damp det ner ett mail i inboxen. Paketet hade återvänt till henne. Yay! Åtminstone var det då där det (inte) skulle. Jaha. Hur gör vi nu då? Hon stoppade sonika paketet på brevlådan igen o bjöd på frakten då jag köpte den direkt! Va? Finns det såna människor?!? När dockan så äntligen kom i min ägo hade tyvärr möjligheten att ge henne omdöme försvunnit (det är två månaders gräns på det) så jag kunde inte berätta hur fantastisk hon var. Mailade henne i alla fall o berättade det. 

Det sista jag ser innan jag somnar. Om det är ljust nog i rummet....